Blogg - Nyhetsbrev | Wuwei AB

Untitled

Sat, 07 Jan 2012 11:26:09 +0100

Om bekräftelsens betydelse

Tue, 20 Dec 2011 22:20:37 +0100

Hur många gånger har jag inte suttit på i den blå bussen på väg hem från Södersjukhuset.Denna gången, som så många gånget tidigare, behagligt trött efter många möten med medmänniskor – mina patienter och med mottagningens personal.

Jag/vi passerade Skanstull och noterade, i mitt perifera varseblivande, att människor steg på och av. Väl kommen i höjd med korsningen Renstiernas Gata och Åsögatan blev jag varse något som bröt det vanliga. Jag lade märke till hur en man, en överförfriskad man, klev på bussen. Det var ju lite väl tidigt så det var nog ganska klart att denna man hade påtagliga alkoholproblem och med sannolikhet, som del i problematiken, även andra problem i livet tänkte jag.

”Jag är född i Sofia” skrek han när han vinglade in i bussen! För dig som inte har kännedom om Stockholm är Sofia en stadsdel på Söder i Stockholm.

Han fortsatte att skrika och argumentera, för någonting som jag inte uppfattade, så mycket att busschaffören fann anledning att gripa tag i den mikrofon, som finns vid förarsätet i alla bussar, och säga till mannen. Det blev tydligt i hans sätt att tala till den berusade att han kände ansvar för sina passagerare. Han presterade ett ultimatum i stil med ”…om du inte sitter ner och är tyst så får du inte åka vidare med bussen… Den alkoholpåverkade mannen tystnade sakta.

Den stirrande busschaffören

Mon, 28 Nov 2011 23:49:18 +0100

För något år sedan satt jag på treans buss på väg hem från mitt arbete på Södersjukhusets Smärtmottagning och fick uppleva hur en busschafför med fasthet och samtidigt med hjärta och skicklighet förgyllde dagen för en alkoholpåverkad man som steg på bussen och åkte några stationer på söder, se blogg som repriseras i kommande inlägg "Om bekräftelsens betydelse".

Idag satt jag på samma buss på väg till min favoritrestaurang, Hermitage, i Gamla Stan. Vid Tegelbacken hade bussen rört sig några meter från busstationen då en, till synes mycket snäll man med bedjande blick försökte beveka busschaffören att öppna dörren så att han skulle ha fått åka med. Ja de flesta vet nog att man som busschafför inte fåt ta ombord passagerare när man lämnat busshållplatsen, i alla fall tror jag att det är så.

I kontrast till den hjärtlige busschaffören som jag gladde mig åt för några år sedan lutar denna chafför sig över ratten och stirrar tomögt på den snälle mannen utanför bussdörren för att sedan bara åka iväg utan försök till kommunikation med mannen.

Seendet som inte vet

Mon, 28 Nov 2011 23:48:51 +0100

För bra många år sedan kom jag att läsa en bok av en Zenmästarinna Toni Packer, "Seendet som inte vet".

Besynnerlig titel!? Vad kan den stå för? Vill inte vi alla som använder våra sinnen få "kläm på" olika saker eller…..?

Vad skulle dett innebära för oss om vi inbjöd oss att inte fastna så mycket vid olika företelser utan bara kunde vila vår uppmärksamhet på det man själv erfar, med något eller med alla sinnen?

Skulle denna förmåga att bara varsebli utan krav på att agera vara kanske den viktigaste tillgången i det prestationssamhälle som vi lever i?

Skulle detta kunna vara, kanske den viktigast övningen för att kunna finna stressbefrielse, som många människor, i alla fall i ord, säger sig längta efter?

Ja Toni Packer verkade vara klar på den punkten. Om vi all kan inbjuda oss att vila i varseblivande av det existerande i strörre grad så skulle livet kunna bli ett bättre liv att leva på många sätt. Varför bara springa runt…..

Om du tänker efter så finns det en hel del saker som jag och du inte behöver göra i våra liv, som vi i alla fall håller på med som om vi skulle leva för alltid.

Wu wei betyder ickeagerande, inte att förväxla med att vara lat, utan istället att göra det som man gör i balans utifrån sina egna resurser.

Bloggens titel och även mitt företags namn, Wuwei AB, valde jag för att ständigt få en påminnelse om vikten av inre balans.

6 nov 2011 20:37