Hur många gånger har jag inte suttit på i den blå bussen på väg hem från Södersjukhuset.Denna gången, som så många gånget tidigare, behagligt trött efter många möten med medmänniskor – mina patienter och med mottagningens personal.
Jag/vi passerade Skanstull och noterade, i mitt perifera varseblivande, att människor steg på och av. Väl kommen i höjd med korsningen Renstiernas Gata och Åsögatan blev jag varse något som bröt det vanliga. Jag lade märke till hur en man, en överförfriskad man, klev på bussen. Det var ju lite väl tidigt så det var nog ganska klart att denna man hade påtagliga alkoholproblem och med sannolikhet, som del i problematiken, även andra problem i livet tänkte jag.
”Jag är född i Sofia” skrek han när han vinglade in i bussen! För dig som inte har kännedom om Stockholm är Sofia en stadsdel på Söder i Stockholm.
Han fortsatte att skrika och argumentera, för någonting som jag inte uppfattade, så mycket att busschaffören fann anledning att gripa tag i den mikrofon, som finns vid förarsätet i alla bussar, och säga till mannen. Det blev tydligt i hans sätt att tala till den berusade att han kände ansvar för sina passagerare. Han presterade ett ultimatum i stil med ”…om du inte sitter ner och är tyst så får du inte åka vidare med bussen… Den alkoholpåverkade mannen tystnade sakta.
Uppenbarligen skulle den vinglige mannen kliva av bara några hållplatser längre fram längs bussen väg, vid Slussen, så han kom vinglande fram och ställde sig parallellt med min plats som var den plats som var närmast chaffören.
Mannen öppnade munnen, nu med en lägre stämma men med samma innehåll, ”…..jag är född i Sofia på xxxx-gatan……” Som från ingenstans, helt oförutsägbart, kom chafförens kommentar ”….det är jag också….jag växte upp på xxxx-gatan …….”
Allting stannade till på ett märkbart och underligt sätt. Det som allt mer började likna en envig, kanske till och med på det fysiska planet, mellan två personer utvecklades plötsligt till ett, alkoholpåverkan till trots, trevligt samtal kring var dessa män hade lekt som barn.
Någon plingade och bussen stannade till vid Slussen och den påverkade mannen klev av på ett sätt som antydde ”tillfredsställelse med dagen verk”. I hans, av påtaglig glädje präglade rörelsemönster, fanns nästan inga spår av frustration och ej heller fann jag anledning att reflektera kring eventuella bakgrundsproblem. Det är bara några minuters väg mellan korsningen Renstiernas Gata/Åsögatan och Slussen!
Jag kunde inte hålla mig! Jag var så imponerad av den följsamhet och den förmåga som denne, för mig okände man busschaffören på linje 3 i Stockholms innerstad, besatt. Vid Landstingshuset på Kungsholmen, där jag klev av, gick jag de få stegen fram till honom och uttryckte min beundran.
Titta gärna på länken till en mycket prisbemängd film ”Validation” på min Bloggroll. Filmen lyfter, på en fint, gulligt och skojfriskt sätt, fram vikten av att positivt bekräfta andra medmänniskor. Bekräftande kan ju ske på många olika sätt och i olika mer eller mindre provocerande situationer men är i alla situationer mycket viktigt för att relationer ska kunna vara konstruktiva.
Se gärna videon av Kuenne "Validation", om bekräftelsens betydelse.