Kjell Flodgren:

Jag heter Kjell Flodgren och jag har arbetat som psykolog sedan mitten av 1970-talet inom ett flertal områden som tex: Barnpsykiatri, Grundskola, RH-skola, Omsorgen för utvecklingsstörda barn och vuxna, Vuxenpsykiatri, Psykiatrisk Sjukgymnastik/Landstingets Rörelseterapi, Enheten för klinisk psykologi, Ryggteam på ortopedklinik, Smärtmottagningar och utifrån egen terapimottagning, med en bred variation av psykiska, psykosomatiska och relationsmässiga problem.

Sedan 1998, och fortfarande, har jag arbetat som konsultbehandlare på Smärtmottagningen som jag fortfarande arbetar på Södersjukhuset och mellan åren 2001 och 2006 som konsultbehandlare på Smärtmottagningen på Nacka Närsjukhus.

Från år 1988 har jag vid sidan om annat arbetat med terapi, handledning och undervisning/utbildning med utgångspunkt från en egen firma. Sedan 1995 har jag en terapimottagning på Kungsholmen i Stockholm, "Hälsopsykologen" nu även ”Smärtpsykologen”.

Jag började min bana som psykolog inom Barn och ungdomspsykiatrin och hade turen att få vara med om den systemiska familjeterapins framväxt. Arbetet med den systemorienterade familjeterapin hjälpte mig att förstå vikten av och börja använda mig av ett ett systemtänkande, det ständiga samspelet mellan psykologiska, relationsmässiga, kroppsliga och existentiella aspekter i tillstånd av hälsa och sjukdom, inom all behandlingsverksamhet, inom all verksamhet.

Mitt intresse väcktes tidigt, på början av 1970-talet, för det man kallar för FMT-tillstånd, förändrade medvetandetillstånd. Jag började meditera och har alltsedan dess prövat många olika meditationstekniker, både sittande, liggande och rörelsemeditation (Taiji Quan etc).

Ytterligare stimulans fick jag under en treårig hypnosutbildningunder 1980-talet. Användbarheten av FMT-tillstånd i det terapeutiska arbetet har varit mycket konstruktivt genom att dessa tillstånd kan ge en stressbelastad person vila från annars belastande och handikappande inre stress.

När det mentala rummet, psykets arbetsplats, kan befrias från inre stress kan de flesta inbjuda sig att se på sig själva i sina liv på ett öppnare sätt som utgångspunkt för förändring. Psyket kan i ett stressbefriat tillstånd få möjligheter att arbeta med sin huvuduppgift, att skapa konstruktiva strategier och klara-av-fömågor.

Den strategiska psykoterapins förgrundsfigurer, Milton H Ericsson, Paul Watzlawick och Jay Haley, och den kognitiva beteendeterapins “pappa” Albert Ellis (Rational emotive Behavior Therapy), har haft stor betydelse för min egen utveckling som behandlare. Till denna skara av “mentorer” hör även den en av den humanistiska psykologins stora förgrundsgestalter, Carl Rogers, som satte patienten i för- grunden i sin klientcentrerade psykoterapi. Den engelske matematikern, fysikern och psykoanalytikern Wilfred Bion och psykologen Rollo May har varit andra viktiga  inspiratörer.

Arbetet med utvecklingsstörda barn och vuxna 1979, människor med kognitiva störningar, pekade ut alternativa vägar till utvecklingsstöd i form av rörelseterapeutiskt arbete när stimulans när de kognitiva utvecklingsmöjligheterna var begränsade. Jag kunde med egna ögon notera hur vi genom rörelseterapeutiskt arbete kunde stödja självförtroende, självbekräftelse och en mer fungerande människa som trots uppenbara begränsningar kunde leva ett gott liv.

År 1985 började jag träna den kinesiska rörelse- och självförsvarskonsten Taiji Quan, kinesisk rörelseterapi. Efter att ha haft många inhemska och utländska lärare, har jag sedan 1989 har jag varit elev till Benjamin Pang Jeng Lo som var en av den store kinesiske mästaren Professor Cheng Man Chings främsta elever. Benjamin Lo är idag en av världens främsta utövare och lärare i Taiji Quan.

Den form som jag själv undervisar i är mycket använd inom rörelseterapeutisk verksamhet världen över. Jag fann också efterhand, utifrån reflexion kring min egen process, att Taiji Quans principer och övningar gav mig ett redskap till en djupare förståelse för hur man kan konkretisera psykologisk och relationsmässig kunskap.

Taiji Quanövande men framför allt användandet av basala principer från kinesisk rörelseterapi har visat sig vara mycket användbart allmänt för att stödja personlig utveckling, inte minst när det handlar om spännings och smärtproblematik - ett både psykologisk och rörelseterapeutiskt arbete. Utifrån dessa principer har jag utformat övningar som lätt kan integreras i vardagen, som en, på ständig basis tillgänglig, viktig del i all självbekräftande aktivtet.

Efter det, från 1988, arbetade jag tillsammans med ett gäng sjukgymnaster i Dalarna med att bygga upp en landstingsbaserad rörelseterapi. Det blev under detta arbete helt uppenbart att terapeutiskt stöd av karaktären rörelseterapi i koppling till psykologiskt stöd, kognitivt stöd, var viktigt även för så kallat normalfungerande människor med kroppsliga, psykiska, relationsmässiga och existentiella problem.

År 1995 kom jag även i kontakt med den Vietnamesiske Zenmästaren Thich Nhat Hanh’s undervisning i buddistisk psykologi i form av en audiokassett en inspelning från en retreat med psykoterapeuter. Vid ett besök på hans kommunitet i Sydfrankrike, Plum Village/Village de prunier, fördjupades insikten om vikten av ett ständigt närvaroövande, som han kallar för mindfulnessövande, i livets alla stunder, någonting som nu är mycket centralt i mitt terapeutiska arbete.

Mitt intresse för sambandet mellan kropp, själ, kognitiv beteendeterapi, kommunikation, strategisk psykoterapi, FMT-tillstånd, rörelseterapi och stressbefrielse som utgångspunkt för ett fungerande psyke och människa och allt jag erfarit både i utbildningsväg och i mitt arbete, har efterhand kommit att bli till min egen variant av systembaserad terapi, som jag kallar för Balansorienterad Terapi.

Utifrån skiftande behov har jag arbetat med individuell-, par- och gruppterapi med utgångspunkt från Balansorienterad Terapi och även med gruppverksamhet av förebyggande slag. Utbildning inriktad på förbättrad coping, utvecklandet av konstruktiva klara-av-fömågor, och självbekräftelse är således mycket viktiga delar i mitt terapeutiska och förebyggande arbete.